Cherbourg - Saint-Lô
1 augusti 1996
Oj, oj, oj, vad tidigt det var på morgonen när vi siktade den franska kusten. Strax efter 5 blev vi skjutsade med buss till den helt nybyggda färjeterminalen. Försökte få lite sömn på bänkarna tills första bussen gick in till staden. Under tiden försökte vi tyda tidtabellen, men vi blev inte mycket klokare av det. Vår guidebok tipsade om några konstiga klippor utanför staden så vi siktade på dem. Ola och Daniel promenerade planlöst på Cherbourgs gator, spanandes efter en buss som kunde ta oss till dessa klippor, men utan lycka. Cherbourg hade inget övrigt av intresse att se på så vi ville på första tåget ut. Vi satte oss på tåget till Bayeux och fick chans att inviga vårt lilla monopol. Kvicksilvret närmade sig 30 grader trots att klockan bara var framåt nio när vi klev av tåget.
Parc d´Hundbajs i Bayeux.
Bayeux infriade också våra förutfattade meningar om hur Frankrike skulle vara. Litet och charmigt och en stins som hjälpte oss med att få in alla fyra ryggsäckar i en gammal förvaringsbox som var pytteliten. Bayeux är känt för Bayeuxtapeten och katedralen men kanske framför allt för 24-packen med Kronenbourg som går att köpa i snabbköpen. Vi avverkade de tre attraktionerna i ovan beskriven ordning. Museét med tapeten var väldigt pretentiöst, jag tror knappast den mest engagerade högstadielärare i historia hade orkat igenom hela beskrivningen av tapeten. Själva tapeten, eller gobelängen, beskriver Vilhelm Erövrarens erövring (!) av England, och tapeten var tydligen gjort på beställning av hans kompis biskopen som bodde i kyrkan i Bayeux. Den är väldigt känd, och har till och med varit en fråga i Jeopardy.
I sommarvärmen trallade vi vidare bland feta tyska busslaster och satte oss för att äta frukost på kafé. Det ni! Frukost på kafé! I FRANKRIKE! (Kaffe, fralla och marmelad ur plastförpackning.) Kyrkan blev nästa stopp, inte så mycket att hänga i granen. Bättre upp blev det vid nästa stopp i parken. Vi tog omvägen förbi mataffären och köpte croissanter och ett 24-pack Kronenbourg med skruvkapsyler. Det var inga större problem att ligga i skuggan under trädkronorna och klämma sex öl i 35 gradig värme.
”OK, mata mig med Matthew Sweet, mata mig mig Morrissey, mata mig med Bear Quartet. Men vid Garbage går faktiskt gränsen”.
Till slut pallrade vi i alla fall till stationen för att fånga nästa tåg. Om jag inte minns fel pissade Ola mitt på en parkeringsplats. Tänk hur mycket lättare det går att laga mat med lite alkohol i kroppen. Varning dock för en konserv som verkar vara väldigt populär i Frankrike. På bilder ser det ut som bönor, korvar och köttbitar, men det såg ut, luktade och smakade säkert också som hundmat. Kanske var vi trötta, kanske påverkade, kanske ovana att läsa tidtabellsboken, eller kanske så hade vi för höga tankar om den franska statsjärnvägen. Vi hoppade i alla fall på ett tåg tio minuter innan det riktiga skulle komma, och efter lite snack med några fransmän/-kvinnor på tåget, som för övrigt inte delade vårt intresse av resemonopol, fick vi klart att det tåget vi satt på skulle gå tillbaka till Cherbourg och inte till Saint-Malo, där vi ville övernatta. Efter moget övervägande bestämde vi oss för att hoppa av i en liten håla och ta lokaltåget till Saint-Lô. Lite skraja var vi när vi steg av vid världens ände och det var första natten vi skulle fixa boende på egen hand.
Det öde landet. TS Eliot hade trivts på perrongen i Saint-Lô.
Det tog dock inte så lång tid innan vi hittade en alldeles utmärkt bordell att övernatta på. Det stod hotell på skylten, men vi var övertygade om att annat försegick här också. Vi fick bo fyra stycken i lyxsviten med dubbelsäng och egen toalett och dusch. Efter dusch bar det iväg för att kika in staden. Tydligen var det här en av de sista orterna tyskarna hade kontroll över i Normandie. För övrigt finns det ett uppdrag i det utmärkta dataspelet Panzer General faktiskt där man skall befria Saint-Lô. Nu verkade det dock som om hela staden låg och sov, så vi inriktade oss på middag på någon liten restaurang. Vid stationen låg det vi sökte och vi provade på en specialitet för Normandie - crêpes, och passade en annan - calvados. Hem och sova.
← Föregående | Nästa →
Posted by Joopey 10:20
Etiketter: bayeux, cherbourg, interrail, saint lô, saint-lô, st lô, st-lô, tågluffa, tågluffning
Saint-Lô - Tours
Frankrike provar kärnvapen bakom Mont Saint Michel. Vackert.
Vi hade tittat fel i tidtabellen, så när vi kom ned till stationen vid sjutiden avgick inte tåget förrän åtta. Äntligen förstod vi vad vardag betydde på järnvägsfranska. Nu kunde vi handla omogen brie och baguetter till frukost. Idag hade vi planer att klara av Mont Saint Michel och kanske Saint-Malo. Vi hoppade av i en liten håla och tog bussen tillsammans med andra tågluffare till den berömda klosterön, även kallad för världens åttonde underverk. Utifrån såg det väldigt magnifikt ut, för affärsinnehavarna hade döljt sina skyltar väl på vykorten. Väl innanför murarna insåg man snabbt att sevärdheten var genomkommersialiserad. Hela ön består av flera kyrkor och kloster byggda på varandra. Högt upp över havet kunde de små munkarna sitta i sina små celler och längta bort. Inte ens tyskarna hade mage nog att förstöra ön.
Timmen är sen och tågluffarna har druckit Stella. Marcus visar tungan, Stellan skrattar och Ola spelar fickpingis.
Många överklassamerikanare på språkresa och även här busslaster med tyskar. Vi tråkade oss igenom den guidade rundturen och njöt i alla fall av utsikten. En öl på den genomkommersialiserade restaurangen och ett klistermärke till Marky Mark på den genomkommersialiserade souveniraffären. Amerikaner som ville ta kort på tvillingarna. Bussen tillbaka till Rennes, en jättestad full med avgaser och framför allt var det jävligt varmt. Vi gick runt kvarter efter kvarter för att köpa mat och hittade till slut en supermarché i källaren på ett köpcentrum. Det fick bli ravioli som tillagades på parkeringsplatsen till järnvägsstationen. Vi valde att inte åka till Paris, stället med samma dragningskraft för tågluffare som chokladfabriken för småpojkar. Upp med resemonopolet och tågresan till Tours (via Angers) blev genast lättare. Tours är centralorten i Loiredalen, känt för sina slott och sina viner.
Vi konsulterade får guidebok för hotell, men stationen hade tydligen flyttats på ett år. Till slut hittade vi ett extremt sjaskigt hotell med vingliga trappor och duschkabin i korridoren. Måste vara på sådana här hotell unga svenska författare åker till när de skall skriva om Livet och Paris. Vi tog en kvällspromenad i staden utan centrum och hamnade på en mysig restauranggata med varsin iskall Stella. Godnatt!
← Föregående | Nästa →
Posted by Joopey 10:10
Etiketter: interrail, loire, mont saint michel, mont st michel, rennes, saint lô, saint-lô, st lô, st-lô, tours, tågluffa, tågluffning