Algeciras - Tanger
1 augusti 1996
Idag skulle vi lämna Europa och bege oss till den mörka kontinenten, Afrika. Från den spanska hamnstaden Algeciras kunde man se över sundet till Marocko så det var väl bara att lösa båtbiljett. Naturligtvis försökte den spanske biljettförsäljaren lura oss och vi svor över invånarnas otacksamhet för turistinkomster, men detta var bara en försmak av vad som komma skulle. Båten gick snett över sundet och tog sådär tre timmar som vi fördrev med monopol och böcker. Vi läste också i reseguiden om vad man inte skulle göra och hur man skulle hantera efterhängsna försäljare och guider för att inte bli lurade. Det kunde dom ju försöka med någon annan.
Tanger. TV-antenner överallt.
På kajen i Tanger stod en massa folk som ville bära väskor och visa stan mot betalning. De var förbannat envisa men vi gick till järnvägsstationen för att kolla tågen mot Fez. I morgon bitti gick det så vi fick försöka hitta ett hotell. Vi kände oss hemskt vilsna bland allt det främmande men en trevlig ung man erbjöd sig att visa oss genom stan och till ett bra hotell. Vi var aningen skeptiska men han var officiell guide, det fanns det papper på, så det fick gå. Boendet var bra, kanske aningen dyrare än vi tänkt men det var OK. Guiden erbjöd sig att komma tillbaka senare mot kvällen och visa oss runt i stan. Det skulle inte kosta, han var avlönad av myndigheterna. Fyra svenska åsnor samtyckte.
Efter dusch och klädbyte träffade vi guiden och fick en riktigt bra tur genom Tanger. Vi såg de exotiska marknaderna, Rolling Stones-caféet där Mick Jagger en gång rökt på och en rad tuffa byggnader vi inte hittat själva. Sedan var vi hungriga och den auktoriserade bondfångaren ledde oss till en bekants restaurang där vi åt en rätt god gryta med cous-cous. Överraskningen kom när det var dags att betala. Hur vi än räknade fick vi inte ihop notan men värden förklarade tjänstvilligt att det alltid tillkom moms på 40% och såklart dricks. Vi betalade förstås.
Naiva svenskar väntar på notan. Va! Var inte skatten medräknad?
Sedan ville vi bli guidade hem, och vår vägvisare ville ha betalt. Lönen från staten då? Lite dricks kunde vi ju ge, men... Han blev förbannad och inte så lite hotfull och fick sällskap av två kompisar som backade upp honom. Efter viss palaver fick de D-mark och försvann. Lätt stukade gick vi upp på rummet och avslutade dagen med lite kortspel och svensk musik. Vi insåg att vi snällt gått i alla de fällor vi blivit varnade för och bestämt oss för att undvika. Skadan på reskassan var inte så farlig men stoltheten hade fått en rejäl törn.
← Föregående | Nästa →
Posted by Joopey 09:10
Etiketter: algeciras, interrail, tanger, tangier, tågluffa, tågluffning