Göteborg - Oostende
1 augusti 1996
Vi hade planerat det i nästan ett år, Marcus, Ola och Stellan. Hört klychorna (”packa ner allt du tror att du behöver - och ta sedan bort hälften”, ”planera inte för mycket” etc.) och grovplanerat lite. Daniel (Marcus bror) pluggade ett år i Bournemouth på engelska sydkusten, och han fick en förfrågan om att följa med. Således planerade vi att först åka till Bournemouth, sedan genom Frankrike och Spanien ner till Marocko och eventuellt även Grekland på hemvägen. Enda umgängesregeln vi satte upp på förhand var max två blandband var.
Framåt tiotiden knackar det på dörren till studentrummet och Ola dyker upp. Ett sista adjö till Ash:s Oh Yeah och en snabb koll att de nyinspelade banden är med. På med ryggsäckarna och en promenad nedför Viktor Rydbergsgatan och Avenyn. Ganska skön känsla att traska genom Göteborg med ryggsäckar, samtidigt som hälften av gymnasieskolorna firar examen. In till McDonald’s för att fylla på näringsförråden och vi såg tonårsflickor med tårar i ögonen som skulle ringa sina pojkvänner mitt i natten, och med resten av sina kompisar tröstande med kommentarer som ”Sa han verkligen det?” eller ”Vilket jävla svin!”. Vid centralstationen träffade vi Stellan som hade med sig vår lilla följeslagare Marky Mark, en liten bandspelare på 5 watt. Obligatorisk korttagning och en halvtimmes väntan på nattåget från Stockholm.
Små pojkar. Ola och Stellan på Göteborgs Centralstation med hela världen i sina händer.
När man köper sitt InterRail-kort måste man köpa biljetten ut från Sverige samtidigt. Vår expedit hade tydligen bara tagit betalt för platsbiljetterna vilket konduktören på tåget upptäckte, men inte åtgärdade. Solen gick upp någonstans vid Hallandsåsen så någon timmes sömn blev det bland tyska fjällvandrare. Av i Helsingborg och färjan över sundet (någon som kommer ihåg Billy?). Bra med kanylkorg på toaletterna. Vanligt lokaltåg till Köpenhamn och man kunde lätt urskilja de svenska tågluffarna. Tåget till Hamburg visade sig vara ett snabbtåg, så här gick det att både sova och spela kort. Ola saknade sina smörgåsar som låg kvar hemma i Marcus studentrum. Undrar hur de luktar efter en månad? Hamburgs station var den vackraste på den här resan, som hämtad ur Orientexpressen eller en sådan där krigsfilm där flickan skall kyssa pojken farväl. Tåget till Köln var överfullt, och man var vid det här laget ganska mör, beroende på såväl bristen av sömn som på förkylning och hunger.
Trötta men glada. En bratwürst i Köln innan tåget till Liege.
Även nästa tåg till Liege överfullt, dock en hel del vänliga tyskar, fransmän och belgare som hjälpte oss med ryggsäckarna. Vi saknade dock mannen med de levande tupparna, fransosen med basker och baguetter samt det förälskade pensionerade paret från TV-reklamen. I Gent blev det äcklig hamburgare på Belgian Blue-tjurar. Temperatur ungefär 35 grader. Med ett helt tomt tåg kom vi till Oostende där vi köpte biljetter, väntade, såg på blixtar, väntade, och till slut kom ombord på färjan. Dyr tax free så det var bättre att sussa.
Nästa →
Posted by Joopey 10:50
Etiketter: göteborg, interrail, ooestende, tågluffa, tågluffning