Fez
1 augusti 1996
Varning för åsnor. Svenska åsnor.
Idag skulle vi se den äldre delen av stan. Vandrarhemsvärden, även känd som ”den ende snälle marockanen”, insisterade på att skicka med sin kusin som guide och det fick väl gå. Vi traskade iväg tillsammans med de två skottarna och två svenskar från Luleå som dykt upp på morgonen. De visade sig vara luffarveteraner som kunde berätta om hur det verkligen går till på det beryktade nattåget mellan Rom och Brindisi och hur man hittar till Machu Picchu i Anderna.
Trötta svenskar och skottar låtsas lyssna på spöket till höger. ”Special market today, just for you”, säger han här.
Den gamla delen av Fez var verkligen en upplevelse. Precis så arabiskt och genuint som man kunde tro, vi såg bara en grupp tyska turister. Åsnor på gatorna, kryddförsäljare, levande djur till salu och naturligtvis de eviga mattförsäljarna. Flera personer försökte också sälja knark till oss. ”I have prima quality, good price, only for you my friend”. Varför tror de att européer kommer till deras land egentligen? Vidare såg vi hur man garvade djurhudar med metoder som nog hängt med sen medeltiden. Det var kul att se att inte alla marockaner försörjer sig på att lura turister och råna varandra.
De barnarbetande mattknytarna vilar sig med sina mödrar inför en bönestund.
Några besök hos mattkrämarna kom vi inte undan men de bjöd ju i alla fall på sådant där sött mintte som är väldigt gott om man inte dricker för mycket. På ett ställe visade de också hur mattorna tillverkas. Det gör flinka tolvåringar under överinseende av sina mammor, så där blev det bekräftat.
På kvällen gick vi tillbaka till vår stammisrestaurang (som stod i god affärsmässig kontakt med vandrarhemsvärden) och käkade duva, råtta, eller vad det nu var för segt kött. Nattinatti.
← Föregående | Nästa →
Posted by Joopey 08:50
Etiketter: fes, fez, interrail, medina, tågluffa, tågluffning