Tanger - Fez
1 augusti 1996
Stellan letar efter marockaner att guida på Tangers tågstation.
Vi vaknade i gryningen av böneutropen från minareten utanför fönstret. Mycket pittoreskt. Lite senare begav vi oss till stationen och tog tåget mot Fez. Vi förväntade oss det värsta av tågstandarden men farhågorna var överdrivna. Ungefär halvvägs fick vi byta tåg i en extremt liten byhåla mitt på slätten där Marockos två järnvägslinjer korsades. På tåget mot Fez hade vi fin-fin utsikt mot Atlasbergen. En marockan som sade sig vara lärare satte igång att prata med oss. Han visste inte mycket om Sverige men gillade Tomas Brolin.
Väl framme erbjöd han sig att hjälpa till att hitta bra boende men lärde vi oss något i Tanger så var det att inte acceptera sånt. För att skaka av oss killen tog vi en bakväg ut från stationen, över bangården, och tog taxi till vandrarhemmet. Att kalla det lyxigt vore att ta i, vårt rum liknade mest ett militärt logement men bara det faktum att den vänlige värden kände igen våra STF-kort gjorde att vi kände oss som hemma. Två skottar fanns här också.
Marcus visar upp sina kalsonger för Ola (fotografen). Daniel retuscherade bort blixten i fönstret.
Efter siestan tog vi en tur på stan. Gamla stan fick vänta till nästa dag men vi kollade in kungliga slottet och en del annat. Precis som i Tanger stod det klungar av unga män i gathörnen, fullt upptagna med att göra ingenting. De äldre männen satt på kaféerna och några kvinnor syntes knappt till alls. På kvällen åt vi på ett lite mer anspråkslöst ställe än kvällen innan. En god soppa till förrätt blev det och ett köttstycke med pommes frites till huvudrätt. En TV i ett hörn visade någon match från fotbolls-EM vilket intresserade vissa. Hemma på vandrarhemmet försökte vi lära engelsmännen något roligt kortspel men de var lite för dumma.
← Föregående | Nästa →
Posted by Joopey 09:00
Etiketter: fes, fez, interrail, tanger, tangier, tågluffa, tågluffning