Nice
1 augusti 1996
Idag var samtliga i ressällskapet mer eller mindre krya så beväpnade med en turistkarta med inprickade gallerier, gallerier, konstmuseum och gallerier var vi redo för Nices sevärdheter. Vi hade läst på ganska bra och visste att Nice, med knappt 400 000 invånare, grundades av grekerna ett par hundra år före Kristus under namnet Nikaia. Genom historien har staden övertagits av romarna, förstörts av barbarerna innan den slutligen införlivades med Frankrike så sent som 1860. Sedan dess har Nice utmärkt sig som turist- och konststad.
Två viktiga gossar utanför ett viktigt konstmuseum.
Vi började med en vandring till den medeltida, Genuainspirerade stadskärnan och besökte ett av dussintalet små, obskyra gallerier som visade upp lokala förmågors målningar. Tavlorna var små och tämligen intetsägande så vi stannade inte länge. Nu siktade vi mot Chimiezhöjden där Nices första bosättare slog sig ned. Högst upp kunde vi njuta av de uråldriga ruinerna från romartiden, utsikten, och kommersialismens smaklöshet i ovan nämnd ordning. På vägen ner tog vi naturligtvis det obligatoriska kortet över Promenades des Anglais med palmen till vänster (enligt en oberoende undersökning lär drygt 80 procent av vykorten i Nice utgöras av detta motiv). Vi gick också upp på taket till Musée Naval, beläget alldeles vid den där kända palmen, men kunde inte komma in eftersom det verkade vara stängt av någon anledning eller så hittade vi aldrig den rätta ingången.
Daniel utövar tågsurfing längs Côte d’Azur.
Nu var vi trötta så vi gick hem för att vila och ett slag innan vi återvände till den vackra gamla stan för att leta efter en bra fiskrestaurang, vilket vi fann. Musslor, kräftor, plattfisk och räkor dukades upp och det var bara att ta för sig. Belåtna strosade vi längs Änglarnas Promenad och tittade till de exklusiva kasinona och hotellen, med förnäma Hôtel Negresco i som ärkeängel. Sedan gick vi i säng.
För andra dagen i rad fick vi frukost på sängen av en söt servitris, kan dagen börja så mycket bättre? Dagens första timmar ägnade vi åt avantgardismens historia i nyrenoverade Musée d’Art Moderne et d’Art Contemporain. Som Moderna Museet i Stockholm fast mer fokuserat skulle man kunna säga. Resten av dagen spenderade vi på stranden i syfte att bättra på solbrännan. Vi träffade en svensk överklasstjej som pluggade franska och partajade. Verkade vara en helt OK sysselsättning. Stellan och Daniel gick till ett varuhus för att leta efter schysta Lacostetröjor men hittade svenska indiepopskivor istället. Våra sista franc försvann i en pub framför TV-skärmen som visade Frankrikes sorti ur fotbolls-EM. Det spelade ju ingen roll, vi skulle ju ändå lämna landet om några timmar, och Tjeckien var ju fortdfarande kvar i turneringen.
Vi checkade ut och begav oss till stationen och inväntade nattåget till Venedig som verkade vara specialchartrat för tågluffare, det fullständigt kryllade av dem. De sista blickarna av Frankrike för den här gången, solnedgången över medelhavet genom tågfönstret, var kanske också de vackraste vi kom att se.
← Föregående | Nästa →
Posted by Joopey 08:00
Etiketter: interrail, nice, tågluffa, tågluffning