Fez - Algeciras
1 augusti 1996
Marockansk frukost: Starkt kaffe, socker och två sorters wienerbröd.
Idag var det resedag. Tåget mot Tanger gick lugnt till. Vi växlade mellan sömn, läsning, kortspel och diskussioner med en medpassagerare. Kuwait var historiskt sett en del av Irak fick vi veta. Under tiden sneglade vi på klockan. Det var precis på håret att vi skulle hinna med båten mitt på dagen och isåfall skulle vi kunna ta nattåget norrut redan på kvällen. När tåget kom fram sprang vi genom stan och armbågade oss förbi alla som ville åt våra pengar in i färjeterminalen. Vi kunde hinna precis. Tullen gick smidigt men sen var det stopp. Vi kunde inte gå ombord om vi inte fyllt i en blankett med personuppgifter som stämplats av den ansvarige tjänstemannen och denne var inte anträffbar... Svärande såg vi hur färjan avgick utan oss. Det var bara att vänta på nästa.
Stellan har ätit nöt och sussar gott hela vägen till Tanger, medan vi andra får prata social och historisk politik med en utbildad arab.
Ombord på båten träffade vi två killar från Singapore som gärna var med på en omgång monopol. Detta var ju före krisen i Asien så självklart vann de kapitalistiska asiaterna, till förtret för främst Marcus. När vi kom till Spanien var det redan ganska sent. Alla tåg hade gått så det var inte mycket annat att göra än att leta upp någonstans att bo. Vi hittade ett litet hotell på en bakgata och en McDonald’s på torget så det gick ingen nöd på oss. Algeciras var dock en trist och ganska ruffig stad som knappast är värd att lägga in i sin resplan.
Frågan var vad vi skulle göra nästa dag. Det fanns flera alternativ men vi bestämde oss för att åka till Gibraltar över dagen och ta nattåget norrut nästa kväll.
← Föregående | Nästa →
Posted by Joopey 08:30
Etiketter: algeciras, fes, fez, interrail, tågluffa, tågluffning