Saint-Lô - Tours
1 augusti 1996
Frankrike provar kärnvapen bakom Mont Saint Michel. Vackert.
Vi hade tittat fel i tidtabellen, så när vi kom ned till stationen vid sjutiden avgick inte tåget förrän åtta. Äntligen förstod vi vad vardag betydde på järnvägsfranska. Nu kunde vi handla omogen brie och baguetter till frukost. Idag hade vi planer att klara av Mont Saint Michel och kanske Saint-Malo. Vi hoppade av i en liten håla och tog bussen tillsammans med andra tågluffare till den berömda klosterön, även kallad för världens åttonde underverk. Utifrån såg det väldigt magnifikt ut, för affärsinnehavarna hade döljt sina skyltar väl på vykorten. Väl innanför murarna insåg man snabbt att sevärdheten var genomkommersialiserad. Hela ön består av flera kyrkor och kloster byggda på varandra. Högt upp över havet kunde de små munkarna sitta i sina små celler och längta bort. Inte ens tyskarna hade mage nog att förstöra ön.
Timmen är sen och tågluffarna har druckit Stella. Marcus visar tungan, Stellan skrattar och Ola spelar fickpingis.
Många överklassamerikanare på språkresa och även här busslaster med tyskar. Vi tråkade oss igenom den guidade rundturen och njöt i alla fall av utsikten. En öl på den genomkommersialiserade restaurangen och ett klistermärke till Marky Mark på den genomkommersialiserade souveniraffären. Amerikaner som ville ta kort på tvillingarna. Bussen tillbaka till Rennes, en jättestad full med avgaser och framför allt var det jävligt varmt. Vi gick runt kvarter efter kvarter för att köpa mat och hittade till slut en supermarché i källaren på ett köpcentrum. Det fick bli ravioli som tillagades på parkeringsplatsen till järnvägsstationen. Vi valde att inte åka till Paris, stället med samma dragningskraft för tågluffare som chokladfabriken för småpojkar. Upp med resemonopolet och tågresan till Tours (via Angers) blev genast lättare. Tours är centralorten i Loiredalen, känt för sina slott och sina viner.
Vi konsulterade får guidebok för hotell, men stationen hade tydligen flyttats på ett år. Till slut hittade vi ett extremt sjaskigt hotell med vingliga trappor och duschkabin i korridoren. Måste vara på sådana här hotell unga svenska författare åker till när de skall skriva om Livet och Paris. Vi tog en kvällspromenad i staden utan centrum och hamnade på en mysig restauranggata med varsin iskall Stella. Godnatt!
← Föregående | Nästa →
Posted by Joopey 10:10
Etiketter: interrail, loire, mont saint michel, mont st michel, rennes, saint lô, saint-lô, st lô, st-lô, tours, tågluffa, tågluffning